TOK:s trettioförsta år (2005) är snart till ända. Under det
gångna året genomfördes vår hittills största
konstresa vad deltagarantalet beträffar (83 st.), nämligen till S:t
Petersburg. Arrangör var som vanligt
Ingemar Ringqvist på Svenska Kulturresor i Malmö, som är ett av de få
svenska företag i resebranschen som har
kompetens att erbjuda Ryssland som resmål. Nu till våren 2006 följer den
andra resan i österled, vilken går till Moskva. Resan är fulltecknad sedan i
våras (56 tokar har redan betalat in anmälningsavgiften).
Eventuellt ytterligare intresserade placeras på vår reservlista. Vi intar Moskva
under fredliga former den 22 maj,
vilket kanske påminner en och annan av oss om våra förfäders erövring av Moskva
den 12 mars 1610 då Jakob de la Gardie och 5 000 uppsvenskar
(således inga skåningar och hallänningar) marscherade in i ryssarnas
huvudstad och drack sig segerrusiga i Kreml (mer än vad Hitler klarade av!).
Kanske vår svenske härförare t.o.m. fick
några hundra gram vodka serverad sig
ur tsarevnan Irina Godunovas guldkalk, som du ser i detta blad. TOK:s
resa till Moskva blir mer kulturell och får ses som en avslutning
på en närmare fyra terminers kurs i ryskt måleri. Utöver det nämnda har
under det gångna året Skåne-distriktet arrangerat en populär resa under
september med Bo Nilsson till Wien. Tidigare under åren har
samme arrangör fört glada tokar till Berlin
och Paris, - resor vilka trots sina få dagar givit deltagarna rika
upplevelser.
TOK:s stora resor, som nu
planeras med Ingemar Ringqvist från och med
våren 2007, går till Frankrike. Första
resan (9 dagar) blir en rundtur till
betydande museer med början i Montpellier och avslutning i Bordeaux.
Övriga resor påföljande två-tre år blir kustresor till viktiga
museer och målarbyar i Bretagne och Normandie ända upp till Amiens.
Anmälan till resan 2007 bör ske redan
nu när du läser detta, eftersom den
sannolikt, som hittills har skett vid
våra resor, blir snabbt fulltecknad. Anmälningsavgiften
är som vanligt 1000 kr. (TOK:s PlusGiro 483
95 25-5.)
TOK:s kurser i Måleriets historia
fortsätter oavbrutet sedan hösten
1989. Kurserna som sker i Vuxenskolans
och Medborgarskolans regi omfattar under år
2006 spanskt måleri alltifrån Goya samt svenskt 1900-tals måleri.
Kursorterna är Halmstad, Laholm, Ängelholm, Klippan,
Malmö och Vellinge. Runt 200 personer deltar, varav 80-90 % är medlemmar
i TOK.
TOK:s årsskrift förbereds under hela
året. Varje vecka sammanträder vår
lilla miniredaktion (Gull och Eli-Mari)
och planerar sitt arbete. Gull Mjöbring fortsätter
sin krönika och forskning över kvinnliga
målare och Birgitta Loftäng
fördjupar sig i intrycken av våra konstresor
för att kunna sprida kunskap till alla läsare av TOK.
Tryggve Emond återkommer även
2006 liksom han gjort sedan TOK bildades.
Gert Glentow, vars diktverk Gränsvärlden, många tokar tagit till
sitt hjärta, finns med i vårens utgåva av vår tidskrift.
Årsskriften 2006 ägnas i första hand
minnet av Bengt Wallberg,
målaren och poeten som dog i en
hjärtattack i sin ateljé den 6 juni
2004, 73 år gammal. Något av det
sista Bengt arbetade med var litografin till TOK. Den blev aldrig
signerad men är för oss lika välkommen. Den
ges ut 2006 som vår 30:e jubileumslitografi. Bengt
skulle själv publicera en större artikel om
sitt eget måleri och bildkonstens
förhållande till musiken, då han
lämnade scenen. Vi stod varandra nära sedan pojkåren och jag har följt
hans arbeten från de första trevande
akvarellerna till hans ålderdoms stora experimentella
verk. TOK högtidlighåller minnet av honom
och visar ett antal bilder. Som vanligt utkommer årsskriften under april.
TOK har nu en egen hemsida
www.tankeochkansla.se (som i en nära framtid kommer att heta:
www.tankeochkänsla.se ) tack vare ett omfattande ideellt arbete av
Bertil Burström, som till vardags är uppfinnare
och skulptör samt även är en av TOK:s
veteranmedlemmar. Det är vår innerliga förhoppning att vår hemsida skall
bidra till en medlemsökning som är helt
nödvändig, om vi skall kunna fortsätta med en dyrbar
tidskriftsutgivning. Vi ber dig därför om hjälp med medlemsvärvning.
Berätta för dina vänner och anhöriga om vår
verksamhet och våra syften! Bli aktiv - med andra ord. Skänk ett
medlemskap till någon eller några du sätter värde
på!
TOK:s årsmöte 2005 var förlagt till
Hillesgården vid Fastarp utanför Klippan. Här har en samling idealister byggt
upp ett centrum för sökande själar
där överskottet av deras verksamhet
och inte minst sparsamhet skänks till välgörande ändamål. Till vår
årsträff kom runt 60 medlemmar som alla fick en upplevelserik dag med
förbundsrådsstämma, filmvisning,
konstföredrag, rundvandring, lunch, kaffe med dopp och inte minst glada
återseenden.
Årets litografi är utförd av
Susanne Jardeback
i Helsingborg. Hon är en fin
representant för en rad unga konstnärinnor
som ställt upp för TOK som medlemmar
och grafiker. Bland de övriga märks Maimo Widesjö,
Lomma samt Elsebeth Malmsten och Karin
Arvidsson, Helsingborg, vilkas
grafiska verk under framtida år når våra
medlemmar.
Jag vill till slut vända mig till dig, som under decennier tillhört TOK
utan att vi träfats eller ens talats vid i
telefon. Ditt årslånga stöd till vårt förbund har betytt mycket för oss - inte
minst mentalt. Jag lever i den tron att TOK:s dröm om en människa fostrad genom
konstupplevelser till känslomässig
rikedom också är din dröm och att du
delar vår uppfattning att ett liv utan konst är
det verkligt fattiga livet även om ett
sådant liv är infattat i en aldrig så påkostad ram av
guld.
/Benkt
Engquist, december 2005
__________________________
Åter till sidans
topp
Den nya humanismen
av Benkt Engquist, 2004
Humanism
Vem har inte hört talas om begreppet humanism? Det förekommer
i alla tänkbara sammanhang och nästan alltid som ett positivt värdeladdat ord.
Ibland får begreppet en närmare bestämning och kan då kallas pragmatisk,
teknisk, nationell, modern, real, social, socialistisk, existentialistisk,
personlig, kristen eller estetisk humanism. Till denna flora av bestämningar
har TOK ytterligare lagt begreppet "ny humanism", vilket knappast gör bilden
klarare av vad humanism egentligen står för. Låt oss titta närmare på begreppet.
Humanismens skilda former
Ordet humanism lär första gången ha använts av den tyske
pedagogen Niethammer 1808 för att beteckna
"allt som bidrar till att bilda, d.v.s. skapa människans
s.k. högre natur i enlighet med ideal hämtade från antikens Grekland och Rom".
Senare under 1800-talet, närmare bestämt 1885, präglade en
annan tysk forskare, Paulsen, begreppet "Neuhumanismus", som beteckning för en
speciell grekisk-tysk humanism i motsats till den romersk-italienska, som segrat
inom renässansen. En annan typ av humanism - den Tredje humanismen - florerade
kring sekelskiftet med syfte att väcka till liv antikens idealism genom studier
av klassiska språk och historia. Denna senare humanism utgjorde sannolikt
idealet för den för länge sedan avsomnade helklassiska linjen vid svenska
gymnasier. Vad som föresvävade dessa tidigare anhängare av humanismen var att
man under antiken skapat en människosyn, som kunde gälla för evigt. Därtill kom
en gränslös beundran för antikens forskning kring den mänskliga tanken och
lagarna för det vetenskapliga tänkandet. Det antika Västerlandets vetenskap, som
idag är världens vetenskap grundlades av Platon, Aristoteles, Demokritos och
andra på 300-talet f. Kr. Men lika viktig som den nyfödda argumentationsanalysen
var hävdandet av etiska mönsterbilder för människan, som i Platons utformning
fick en verklighetsgrad likvärdig med sanning. Subjektiv värdering upphöjdes
till objektiv verklighet. Triaden det Sanna, det Goda och det Sköna skulle för
all framtid utöva sitt inflytande över västerländskt tänkande. Humanismen ansåg
sig således besitta kunskap inte enbart om det mänskliga själslivets olika
former - bland vilka förnuftet ansågs som den högsta - utan även om de normer
eller mönsterbilder, som människan obetingat hade att följa om hennes utveckling
som individ skulle kunna fullföljas. "Känn dig själv!" löd Sokrates maning
till ungdomen i Athen liksom till oss idag.
1900-talet medförde en radikalt ny syn på humanismen med
rötter i den tidiga marxismen. Den franske filosofen Jean-Paul Sartre förkastade
de tidigare humanismtolkningarna som metafysiska med falska anspråk på
objektivitet och lanserade sin speciella form av kritisk humanism under
inflytande av såväl Martin Heidegger som Sören Kierkegaard. Människan är fri och
lyder inte under några andra etiska krav än hon själv väljer. Men denna totala
frihet skapar hos människan ångest. Hon söker efter sin identitet, "att vara
som ett ting", och finna en social roll eller grupptillhörighet. Genom det hon
gör, väljer hon sig själv. Hon är sin egen skapare men samtidigt kan hon först
genom andra människor upptäcka sig själv och Sartres humanism mynnar ut i kravet
på engagemang för andra människor för att därigenom lära känna sig själv fullt
ut. Hos Sartre förenas här marxism och existentialism till humanism.
Humanitas
Begreppet humanism är förknippat med ett annat begrepp
nämligen det latinska "humanitas" (mänsklighet). Ordet dyker upp för första
gången i en anonym latinsk skrift 84 f.Kr. och användes senare av Cicero
upprepade gånger. Det betecknar här summan av andliga normer och ideala
praktiska förhållningssätt för människan. Märkligt nog har detta ord ingen
föregångare i grekiskt språk trots att begreppet som sådant helt igenom är
präglat av platonismen. Begreppet humanitas får redan hos Cicero en klang av
världsmedborgarskap och naturrätt som bör komma alla människor till del. Även
denna term är liksom begreppet humanism starkt värdeladdat och användes i alla
tänkbara syften, som t.ex. hos de franska kommunisterna som döpt sin tidning
till L`Humanité. Att vara human och visa humanitet är sålunda honnörsord,
vilkas innebörd är helt avhängig av den människosyn som vederbörande företräder.
Tänkandet som adelsmärke och Känslan som
Askunge
Sedan antikens dagar har det mänskliga förnuftet ansetts vara
hennes främsta andliga tillgång. Det har i hög grad varit ett skötebarn och
getts många namn under seklens gång. Man har också vanligtvis delat det i skilda
arter och skapat någon sorts förnuftspyramid, där förslagsställarens eget förnuft
alltid förutsatts utgöra själva pyramidtoppen. Lägst har alltid bondförnuftet
placerats (den allmänna demokratiska meningen) och högst det vetenskapliga,
logiska tänkandet. I enstaka fall har ett särskilt enastående förnuft fått
stråla som en stjärna från Österlandet, nämligen det förnuft eller mystiska
skådande som hos Augustinus, Eckhart och andra mystiker öppnat Himmelrikets
förlåt och avslöjat en flik av Sanningen. Under skolastiken d.v.s 1100-1400
drevs intresset för det mänskliga förnuftet längre än kanske någonsin och den
aristoteliska logiken utgjorde grunden och medlet i häftiga vetenskapliga
uppgörelser, som t.ex. hos Peter Abaelard, vilket emellertid inte hindrade den
store dialektikern att trots sitt förnuft tappa huvudet och ge sig känslan hän då
han mötte den attraktiva nunnan Heloïse. Människans förnuft ansågs således vara
hennes enda verkligt betydelsefulla tillgång och denna skulle hållas i
avskildhet från det jordiska. För att förklara förnuftets roll i
sinnesuppfattningen och kontakten med världen, sades det att denna kontakt
skedde i en sensitiv själ, i ett passivt förnuft eller i en lägre del av det
högre förnuftet. Vårt förnuft fick icke beblandas med vårt känsloliv som hörde
till den undre regionen, det som kvarhöll oss bland de förgängliga tingen. De
begrepp som förnuftet nådde fram till, kallades concepta clara medan känslans
inmutningar gavs namnet concepta diffusa. De senare var luddiga och ogripbara,
omöjliga att definiera och därmed oanvändbara i varje begreppsapparat.
Visserligen - och det skall sägas - förekom den viktiga reservationen bland
några förnuftiga tänkare, att det som är diffust kan bero på avståndet och
bristen i den egna förmågan till upplevelse. Man var således inte helt säker på
att tillvarons hela rikedom kunde gripas av endast det förnuftiga tänkandet och
uttömmande beskrivas. Människan var kanske rikare än så. Kanske var hennes
känsloliv inte enbart en tung börda att släpa på utan även en värdefull tillgång
för att uppleva verkligheten.
Det skulle dröja århundraden innan "känslan" blev föremål för seriösa
studier. Särskilt betydelsefull blev Spinozas verk Etica, i vilket han
tillerkänner människans aktiva känslor en betydelsefull roll. Engelsmannen John
Locke är en annan pionjär för att inte tala om Jean-Jacques Rousseau som fick
själve Imanuel Kant att skaka av upphetsning. 1800-talet medförde en
vetenskaplig psykologi och under förra seklet kom känslan att bli föremål för
inte minst kreativitetspsykologers brinnande intresse. Skälet till detta var den
nyvunna insikten att skapande verksamhet är en helhet där tanke och känsla
ingår som nödvändiga förutsättningar. Inte minst inom djuppsykologin förstod man
känslans roll som väg till självkännedom och dess karaktär av själslivets motor.
/ Benkt Engquist 2004
|