TOK:s trettioförsta år (2005) är snart till ända. Under det gångna året genomfördes vår hittills största konstresa vad deltagarantalet beträffar (83 st.), nämligen till S:t Petersburg. Arrangör var som vanligt Ingemar Ringqvist på Svenska Kulturresor i Malmö, som är ett av de få svenska företag i resebranschen som har kompetens att erbjuda Ryssland som resmål. Nu till våren 2006 följer den andra resan i österled, vilken går till Moskva. Resan är fulltecknad sedan i våras (56 tokar har redan betalat in anmälningsavgiften). Eventuellt ytterligare intresserade placeras på vår reservlista. Vi intar Moskva under fredliga former den 22 maj, vilket kanske påminner en och annan av oss om våra förfäders erövring av Moskva den 12 mars 1610 då Jakob de la Gardie och 5 000 uppsvenskar (således inga skåningar och hallänningar) marscherade in i ryssarnas huvudstad och drack sig segerrusiga i Kreml (mer än vad Hitler klarade av!). Kanske vår svenske härförare t.o.m. fick några hundra gram vodka serverad sig ur tsarevnan Irina Godunovas guldkalk, som du ser i detta blad. TOK:s resa till Moskva blir mer kulturell och får ses som en avslutning på en närmare fyra terminers kurs i ryskt måleri. Utöver det nämnda har under det gångna året Skåne-distriktet arrangerat en populär resa under september med Bo Nilsson till Wien. Tidigare under åren har samme arrangör fört glada tokar till Berlin och Paris, - resor vilka trots sina få dagar givit deltagarna rika upplevelser.
         TOK:s stora resor, som nu planeras med Ingemar Ringqvist från och med våren 2007, går till Frankrike. Första resan (9 dagar) blir en rundtur till betydande museer med början i Montpellier och avslutning i Bordeaux. Övriga resor påföljande två-tre år blir kustresor till viktiga museer och målarbyar i Bretagne och Normandie ända upp till Amiens.                           
        Anmälan till resan 2007 bör ske redan nu när du läser detta, eftersom den sannolikt, som hittills har skett vid våra resor, blir snabbt fulltecknad. Anmälningsavgiften är som vanligt 1000 kr. (TOK:s PlusGiro 483 95 25-5.)
        TOK:s kurser i Måleriets historia fortsätter oavbrutet sedan hösten 1989. Kurserna som sker i Vuxenskolans och Medborgarskolans regi omfattar under år 2006 spanskt måleri alltifrån Goya samt svenskt 1900-tals måleri. Kursorterna är Halmstad, Laholm, Ängelholm, Klippan, Malmö och Vellinge. Runt 200 personer deltar, varav 80-90 % är medlemmar i TOK.                           
        TOK:s årsskrift förbereds under hela året. Varje vecka sammanträder vår lilla miniredaktion (Gull och Eli-Mari) och planerar sitt arbete. Gull Mjöbring fortsätter sin krönika och forskning över kvinnliga målare och Birgitta Loftäng fördjupar sig i intrycken av våra konstresor för att kunna sprida kunskap till alla läsare av TOK.
        Tryggve Emond återkommer även 2006 liksom han gjort sedan TOK bildades. Gert Glentow, vars diktverk Gränsvärlden, många tokar tagit till sitt hjärta, finns med i vårens utgåva av vår tidskrift.
        Årsskriften 2006 ägnas i första hand minnet av Bengt Wallberg, målaren och poeten som dog i en hjärtattack i sin ateljé den 6 juni 2004, 73 år gammal. Något av det sista Bengt arbetade med var litografin till TOK. Den blev aldrig signerad men är för oss lika välkommen. Den ges ut 2006 som vår 30:e jubileumslitografi. Bengt skulle själv publicera en större artikel om sitt eget må­leri och bildkonstens förhållande till musiken, då han lämnade scenen. Vi stod varandra nära sedan pojkåren och jag har följt hans arbeten från de första trevande akvarellerna till hans ålderdoms stora experimentella verk. TOK högtidlighåller minnet av honom och visar ett antal bilder. Som vanligt utkommer årsskriften under april.                            
        TOK har nu en egen hemsida www.tankeochkansla.se (som i en nära framtid kommer att heta: www.tankeochkänsla.se ) tack vare ett omfattande ideellt arbete av Bertil Burström, som till vardags är uppfinnare och skulptör samt även är en av TOK:s veteranmedlemmar. Det är vår innerliga förhoppning att vår hemsida skall bidra till en medlemsökning som är helt nödvändig, om vi skall kunna fortsätta med en dyrbar tidskriftsutgivning. Vi ber dig därför om hjälp med medlemsvärvning. Berätta för dina vänner och anhö­riga om vår verksamhet och våra syften! Bli aktiv - med andra ord. Skänk ett medlemskap till någon eller några du sätter värde på!                            
         TOK:s årsmöte 2005 var förlagt till Hillesgården vid Fastarp utanför Klippan. Här har en samling idealister byggt upp ett centrum för sökande själar där överskottet av deras verksamhet och inte minst sparsamhet skänks till välgörande ändamål. Till vår årsträff kom runt 60 medlemmar som alla fick en upplevelserik dag med förbundsrådsstämma, filmvisning, konstföredrag, rundvandring, lunch, kaffe med dopp och inte minst glada återseenden.                            
        Årets litografi är utförd av Susanne Jardeback i Helsingborg. Hon är en fin representant för en rad unga konstnärinnor som ställt upp för TOK som medlemmar och grafiker. Bland de övriga märks Maimo Widesjö, Lomma samt Elsebeth Malmsten och Karin Arvidsson, Helsingborg, vilkas grafiska verk under framtida år når våra medlemmar.                            

Jag vill till slut vända mig till dig, som under decennier tillhört TOK utan att vi träfats eller ens talats vid i telefon. Ditt årslånga stöd till vårt förbund har betytt mycket för oss - inte minst mentalt. Jag lever i den tron att TOK:s dröm om en människa fostrad genom konstupplevelser till känslomässig rikedom också är din dröm och att du delar vår uppfattning att ett liv utan konst är det verkligt fattiga livet även om ett sådant liv är infattat i en aldrig så påkostad ram av guld.                             

/Benkt Engquist, december 2005

__________________________   Åter till sidans topp

Den nya humanismen
av Benkt Engquist, 2004

Humanism
Vem har inte hört talas om begreppet humanism? Det förekommer i alla tänkbara sammanhang och nästan alltid som ett positivt värdeladdat ord. Ibland får begreppet en närmare bestämning och kan då kallas pragmatisk, teknisk, nationell, modern, real, social, socialistisk, existentialistisk, personlig, kristen eller estetisk humanism. Till denna flora av bestämningar har TOK ytterligare lagt begreppet "ny humanism", vilket knappast gör bilden klarare av vad humanism egentligen står för. Låt oss titta närmare på begreppet.

Humanismens skilda former
Ordet humanism lär första gången ha använts av den tyske pedagogen Niethammer 1808 för att beteckna "allt som bidrar till att bilda, d.v.s. skapa människans s.k. högre natur i enlighet med ideal hämtade från antikens Grekland och Rom".

Senare under 1800-talet, närmare bestämt 1885, präglade en annan tysk forskare, Paulsen, begreppet "Neuhumanismus", som beteckning för en speciell grekisk-tysk humanism i motsats till den romersk-italienska, som segrat inom renässansen. En annan typ av humanism - den Tredje humanismen - florerade kring sekelskiftet med syfte att väcka till liv antikens idealism genom studier av klassiska språk och historia. Denna senare humanism utgjorde sannolikt idealet för den för länge sedan avsomnade helklassiska linjen vid svenska gymnasier. Vad som föresvävade dessa tidigare anhängare av humanismen var att man under antiken skapat en människosyn, som kunde gälla för evigt. Därtill kom en gränslös beundran för antikens forskning kring den mänskliga tanken och lagarna för det vetenskapliga tänkandet. Det antika Västerlandets vetenskap, som idag är världens vetenskap grundlades av Platon, Aristoteles, Demokritos och andra på 300-talet f. Kr. Men lika viktig som den nyfödda argumentationsanalysen var hävdandet av etiska mönsterbilder för människan, som i Platons utformning fick en verklighetsgrad likvärdig med sanning. Subjektiv värdering upphöjdes till objektiv verklighet. Triaden det Sanna, det Goda och det Sköna skulle för all framtid utöva sitt inflytande över västerländskt tänkande. Humanismen ansåg sig således besitta kunskap inte enbart om det mänskliga själslivets olika former - bland vilka förnuftet ansågs som den högsta - utan även om de normer eller mönsterbilder, som människan obetingat hade att följa om hennes utveckling som individ skulle kunna fullföljas. "Känn dig själv!" löd Sokrates maning till ungdomen i Athen liksom till oss idag.

1900-talet medförde en radikalt ny syn på humanismen med rötter i den tidiga marxismen. Den franske filosofen Jean-Paul Sartre förkastade de tidigare humanismtolkningarna som metafysiska med falska anspråk på objektivitet och lanserade sin speciella form av kritisk humanism under inflytande av såväl Martin Heidegger som Sören Kierkegaard. Människan är fri och lyder inte under några andra etiska krav än hon själv väljer. Men denna totala frihet skapar hos människan ångest. Hon söker efter sin identitet, "att vara som ett ting", och finna en social roll eller grupptillhörighet. Genom det hon gör, väljer hon sig själv. Hon är sin egen skapare men samtidigt kan hon först genom andra människor upptäcka sig själv och Sartres humanism mynnar ut i kravet på engagemang för andra människor för att därigenom lära känna sig själv fullt ut. Hos Sartre förenas här marxism och existentialism till humanism.

Humanitas
Begreppet humanism är förknippat med ett annat begrepp nämligen det latinska "humanitas" (mänsklighet). Ordet dyker upp för första gången i en anonym latinsk skrift 84 f.Kr. och användes senare av Cicero upprepade gånger. Det betecknar här summan av andliga normer och ideala praktiska förhållningssätt för människan. Märkligt nog har detta ord ingen föregångare i grekiskt språk trots att begreppet som sådant helt igenom är präglat av platonismen. Begreppet humanitas får redan hos Cicero en klang av världsmedborgarskap och naturrätt som bör komma alla människor till del. Även denna term är liksom begreppet humanism starkt värdeladdat och användes i alla tänkbara syften, som t.ex. hos de franska kommunisterna som döpt sin tidning till L`Humanité. Att vara human och visa humanitet är sålunda honnörsord, vilkas innebörd är helt avhängig av den människosyn som vederbörande företräder.

Tänkandet som adelsmärke och Känslan som Askunge
Sedan antikens dagar har det mänskliga förnuftet ansetts vara hennes främsta andliga tillgång. Det har i hög grad varit ett skötebarn och getts många namn under seklens gång. Man har också vanligtvis delat det i skilda arter och skapat någon sorts förnuftspyramid, där förslagsställarens eget förnuft alltid förutsatts utgöra själva pyramidtoppen. Lägst har alltid bondförnuftet placerats (den allmänna demokratiska meningen) och högst det vetenskapliga, logiska tänkandet. I enstaka fall har ett särskilt enastående förnuft fått stråla som en stjärna från Österlandet, nämligen det förnuft eller mystiska skådande som hos Augustinus, Eckhart och andra mystiker öppnat Himmelrikets förlåt och avslöjat en flik av Sanningen. Under skolastiken d.v.s 1100-1400 drevs intresset för det mänskliga förnuftet längre än kanske någonsin och den aristoteliska logiken utgjorde grunden och medlet i häftiga vetenskapliga uppgörelser, som t.ex. hos Peter Abaelard, vilket emellertid inte hindrade den store dialektikern att trots sitt förnuft tappa huvudet och ge sig känslan hän då han mötte den attraktiva nunnan Heloïse. Människans förnuft ansågs således vara hennes enda verkligt betydelsefulla tillgång och denna skulle hållas i avskildhet från det jordiska. För att förklara förnuftets roll i sinnesuppfattningen och kontakten med världen, sades det att denna kontakt skedde i en sensitiv själ, i ett passivt förnuft eller i en lägre del av det högre förnuftet. Vårt förnuft fick icke beblandas med vårt känsloliv som hörde till den undre regionen, det som kvarhöll oss bland de förgängliga tingen. De begrepp som förnuftet nådde fram till, kallades concepta clara medan känslans inmutningar gavs namnet concepta diffusa. De senare var luddiga och ogripbara, omöjliga att definiera och därmed oanvändbara i varje begreppsapparat. Visserligen - och det skall sägas - förekom den viktiga reservationen bland några förnuftiga tänkare, att det som är diffust kan bero på avståndet och bristen i den egna förmågan till upplevelse. Man var således inte helt säker på att tillvarons hela rikedom kunde gripas av endast det förnuftiga tänkandet och uttömmande beskrivas. Människan var kanske rikare än så. Kanske var hennes känsloliv inte enbart en tung börda att släpa på utan även en värdefull tillgång för att uppleva verkligheten.

Det skulle dröja århundraden innan "känslan" blev föremål för seriösa studier. Särskilt betydelsefull blev Spinozas verk Etica, i vilket han tillerkänner människans aktiva känslor en betydelsefull roll. Engelsmannen John Locke är en annan pionjär för att inte tala om Jean-Jacques Rousseau som fick själve Imanuel Kant att skaka av upphetsning. 1800-talet medförde en vetenskaplig psykologi och under förra seklet kom känslan att bli föremål för inte minst kreativitetspsykologers brinnande intresse. Skälet till detta var den nyvunna insikten att skapande verksamhet är en helhet där tanke och känsla ingår som nödvändiga förutsättningar. Inte minst inom djuppsykologin förstod man känslans roll som väg till självkännedom och dess karaktär av själslivets motor.

   / Benkt Engquist 2004